En guide till Stippling

Lär dig mer om Stippling med konstnären Julia Koceva

Vad är Stippling egentligen? Stippling innebär att, genom små prickar, skapa mönster som simulerar olika grader av ljus och skuggor i det som porträtteras. Stippling skiljer sig från pointillism, där skaparen använder sig av olika färger från paletten för att simulera en blandning av dessa på pappret/kanvasen.

George Seurat anses vara pointillismens, även kallat divisionismens, fader i 1800-talets Frankrike. Det finns exempel på stippling redan från 1510 - talet av Giulio Campagnola som använde sig av tekniken vid gravering.
Stippling
Stippling
Stippling

Hur Julia jobbar

Julia, vad använder du för material?

- För att skapa mina alster använder jag
Rotring Rapidograph 0.1 mm på akvarellpapper från Arches. Rotring Rapidograph är en fineliner med tusch på patron.

De utbytbara patronerna gör det enkelt att jobba med den. Pennan utgörs av en stryktålig kropp och krompläterad spets. Förutom 0.1 mm spetsen som jag själv använder kan man välja på en rad olika storlekar på spetsen efter eget önskemål. Genom att använda mig av den tunnaste spets Rotring Rapidograph har att erbjuda ökar jag även på detta sätt graden av realism.
Stippling
Stippling
Varför har du valt att jobba med denna teknik?

- Jag använder mig av stippling-tekniken för att åstadkomma största möjliga grad av realism och förhållande mellan ljus och skuggor.
Stippling är ett kittlande koncept tycker jag, eftersom att istället för att rita exempelvis en cirkel med en enkel rörelse ritar man den genom att placera prickar och skapar en illusion av en cirkel. Tekniken låter betraktaren fylla i luckorna och skapa sig en fullständig bild av alstret. Ju längre avstånd man har från verket man betraktar desto mer realistiskt ser det ut. Ibland uppfattas inte de individuella prickarna om man inte tittar nära.
Hur går du tillväga när du skapar, steg för steg?

- När man ska börja skapa ett verk med hjälp av denna teknik kan man gå till väga på flera sätt. När man har en skiss eller en uppfattning om vad man vill skapa kan man börja ”beta av” del för del. Detta är kanske det lättaste sättet att börja på, särskilt om man även använder sig av ”grid-metoden”. Grid-metoden innebär att du ritar med hjälp av ett rutsystem för att få korrekta proportioner.

- När jag skapar mina verk brukar jag börja med att identifiera den ljusaste delen av teckningen, så kallad negativ yta, en yta inom en större yta. Genom stippling skapas de flesta effekterna beroende av hur mycket negativ yta du lämnar. Ju fler prickar du använder och ju tätare placering av dessa du har, desto mer minskar du kontrasten i dina verk. När du använder färre prickar, dvs större andel negativ yta, desto ljusare och mer framträdande uppfattas den ytan.
- Jag placerar mina prickar i rader och lager. Jag brukar placera prickarna som två kolumner tills hela ytan jag ska rita på är täckt med ett lager av prickar. Jag brukar lägga runt 2-3 lager för de allra ljusaste partierna. Sedan ”bygger” jag på med prickar för att skapa de mörkare partierna. Ju fler lager - desto mörkare blir illustrationen. Processen är långsam och metodisk, men jag tycker personligen den ger en ökad kontroll över utvecklingen av verket samt en mycket jämn och smidig yta.
Övriga tips

- När man vill skapa textur i Stippling är det viktigt att identifiera var man tänker sig att ljuset landar på det objekt man ritar. Texturen ritas med hjälp av att markera den negativa ytan med hjälp av fler prickar, man skapar illusionen av en skugga. En teckning med fler prickar och mindre negativ yta brukar uppfattas ha högre grad av textur.

Vill man rita ett landskap eller skapa perspektiv i sitt konstverk kan man tänka på att det som ska uppfattas som närmare betraktaren bör ritas med större skärpa än det som ska uppfattas som bakgrund.
- Vad gäller val av underlag för Stippling finns det egentligen obegränsat med alternativ. Som tidigare nämnt ritar jag på papper från Arches. Det är ett mycket tjockt papper i bomull med mycket struktur. Arches erbjuder en rad tjocklekar och strukturer på sina papper. I mina verk strävar jag efter realism, men också en ”lenhet”, då tycker jag att prickarna smälter in på ett fint sätt i ytan jag arbetar på. Prickarna blir mindre framträdande som individuella enheter om man inte tittar nära. Vill man däremot skapa illustrationer med hög precision och skärpa så kan ett slätare papper vara tänkbart som yta.

Julia Koceva